Vid det tyska valet till Bundestag
deltog jag som valobservatör på uppdrag av OSCE PA. Valet förlöpte väl i
enlighet med internationella konventioner och den tyska grundlagen.
Medborgarnas rättigheter, integritet och demokratiska principer beaktades fullt
ut. Vad som däremot slog mig i mötet med de partier som deltog i valet var att
ett parti särskilde sig från de övriga i sin retorik. Retoriken var på intet
sätt ny, tvärtom ytterst välbekant.
Det råder enligt partiet åsiktsförtryck,
media vägrade publicera deras material, de fick inte arrangera debatter och
möten, de fick inte hyra lokaler. Dessutom är media korrupt liksom politik och
myndigheter. De allena står på medborgarnas sida och arbetar för att avslöja
oegentligheterna som pågår i det tyska samhället gentemot vanliga människor.
Invandrare ser de som ett hot gentemot det tyska samhället, kulturen och
medborgarna. Vilket är partiet? Alternative für Deutschland (AfD) systerparti
med de svenska Sverigedemokraterna (SD). Som jag nämnde kändes argumentationen
igen, problembeskrivningen och förslagen till lösningar. Min slutsats är att dessa så kallade
missnöjespartier, oavsett var de dyker upp använder liknande retorik.
En majoritet av väljarna
genomskådar vad partier som AfD och SD står för och finner deras politik
osmaklig. Ett parti som har sin politiska hemvist i misstro, bristande tillit
och respekt för andra människor har aldrig någon sin bidragit till en positiv
samhällsutveckling och det kommer de inte att göra nu heller.
