Socialdemokraternas, Sverigedemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets agerande för att retroaktivt bryta upp riksdagens
budgetbeslut om höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt är anmärkningsvärt. Det
anmärkningsvärda är inte att drygt en miljon löntagare får högre skatt än vad
som beslutades av riksdagen den 20 november utan att (S), (MP) och (V) ger (SD) ett
historiskt budgetinflytande.
Under budgetramverkets snart 20-åriga historia har det aldrig
tidigare inträffat att riksdagen i efterhand ändrat en del av den beslutade budgeten
på detta sätt. I riksdagsordningen (5 kap. 12 §) regleras att beslut om
utgifter och inkomster ska fattas genom ett enda beslut. Detta beslut fattades
den 20 november i år. När många andra länder väljer att förstärka sina budgetprocesser
vill S urholka den ordning som tjänat Sverige väl i snart 20 år.
Riksdagsordningen och praxis har hitintills varit brett
förankrade över parti- och blockgränser. Det vore särskilt olyckligt att göra
avsteg från praxis med någon enstaka rösts övervikt.
Rättsutredningen som talmannen beställt säger att
övervägande skäl talar för att det framlagda yrkandet bör anses strida mot 5
kap. 12 § riksdagsordningen. Om talmannen finner att förslaget strider mot
riksdagsordningen är han skyldig att enligt 2 kap. 9 § riksdagsordningen vägra
ställa proposition på ett yrkande om bifall till finansutskottets förslag.
I det fall talmannen kommer att vägra ställa proposition men
oppositionspartierna vinner hänvisas ärendet till KU för fortsatt beredning.
För egen del noterar jag att Socialdemokraterna är beredda
att göra avsteg från sina tidigare överenskommelser till förmån för
Sverigedemokraterna. Det är i situationer som denna som de grundläggande
värderingarna sätts på prov.
