Rusta upp miljonprogrammen ur ett social perspektiv

Upprustningen av miljonprogramslägenheterna är en av de stora samhällsutmaningar som Sverige står inför de kommande åren. Hundratusentals lägenheter runtomkring i landet som byggdes som en del av det s.k. miljonprogrammet mellan 1961 – 1975 står med skriande behov av renovering. 600 000 av dessa är i akut behov av upprustning. Det handlar både om att se till att lägenheterna återställs till en rimlig levnadsstandard och att komma tillrätta med enorma energiläckage, men en ytterligare, mycket viktig aspekt, som ofta lämnats utanför diskussionen, är den sociala boendemiljön.

Det handlar dels om hur renoveringarna genomförs. Modern forskning har visat att dåligt planerade bostadsområden skapar otrygghet och motverkar ansvarstagande hos de boende för sin närmiljö. Det kan handla om helt uppenbara saker som att belysningen är bristfällig, men även andra aspekter såsom att husen är placerade så att människor inte möts eller att bostadsområdet är avskärmat från resten av samhället av en stor väg eller ett skogsområde, vilket förstärker känslan av utanförskap.

Mycket går att göra på detta område, givet att resurserna finns. I vissa fall kan det vara motiverat att helt riva vissa hus i ett område för att kunna ändra sammansättningen på beståndet, men det är inte alltid ekonomin går ihop i så pass ingripande och omfattande upprustningar. Enligt en undersökning från SABO skulle bara de mest nödvändiga åtgärderna kosta 50 miljarder kronor och en mer omfattande insats skulle landa på uppåt 300 miljarder kronor. Andra lösningar, såsom bättre belysning, inglasade balkonger eller bättre planerade grönområden blir därför viktiga alternativ för att kunna öka tryggheten i dessa områden.

Att till exempel glasa in balkongerna är en mycket god investering. Både i ekonomiska och sociala termer. Dels sparar man stora mängder energi. Här i Stockholmsområdet handlar det om besparingar på upp till 20 procent. Genom att glasa in balkongerna, ger man dessutom de boende ett extra rum som de kan bruka minst nio månader om året. Det bidrar till att gårdar och gator blir mer levande.

 Men det handlar inte bara om vad som görs i dessa områden, det handlar även om hur det görs. Betydelsen av att genomföra renoveringsprojekt i nära dialog med de boende i ett område är av fundamental betydelse, framförallt på grund av att hyran i slutändan oftast går upp. Då är det viktigt att de boende har känt att de åtgärder som genomförts har varit de som gett dem mest värde för pengarna.

Det handlar även om att företagen aktivt involverar sig i de områden man är verksamma. Genom att arbeta nära och med de boende i området blir företagens arbete enklare samtidigt som de boende mer nöjda.

Oavsett om vägen framåt för upprustningen av miljonprogrammen finansieras av nya statliga stöd, ändrade avdragsregler eller skattefria underhållsfonder, kommer den sociala aspekten av upprustningen att vara viktig.

Det utanförskap som finns i många miljonprogramsområden härstammar inte enkom ur slitna och dåligt planerade bostadsområden, men det är en aspekt av problematiken, och framförallt är det en aspekt som vi vet mycket väl hur vi kan komma tillrätta med.

Publicerad i Dagens Samhälle 2013 08 26