I förrförra veckan, den 12:e juli, hade jag och Walburga en debattartikeln i Eskilstuna-Kuriren.
Vi bemötte vänsterpartisten Jonas Sjöstedts återkommande krav på folkomröstning om det reformerade EU-fördraget, som håller på att utarbetas.
Vi menar, utifrån principiella utgångspunkter, att upprepade folkomröstningar är svåra att hantera i den representativa demokratin. Om vi bryter ur vissa frågor ur den representativa demokratin, exempelvis EU-frågorna, blir det komplicerat för väljarna att utkräva ansvar av oss folkvalda riksdagsledamöter på valdagen. Ansvarsutkrävandet, rätten att byta ut oss politiker med jämna mellanrum, blir ytterst diffust. Om vi politiker inte får ta ansvar och grundligt utreda och belysa frågor inom systemet, vem i den representativa demokratin är det i så fall som ska ta ansvaret för ett folkomröstningsresultat?
I Sverige har vi av tradition varit restriktiva med folkomröstningar av flera skäl. Det räcker med att nämna kärnkraftomröstningen 1980 för att demonstrera varför en fortsatt restriktiv hållning är att föredra. Vilken linje vann egentligen?
Denna fråga har under mer än 25 år blockerat alla former av rationella och långsiktigt hållbara kompromisser i syfte att utveckla energi- och klimatpolitiken i rätt riktning.
Läs hela artikeln här:
http://www.ekuriren.se/ekuriren/standard_artikel.php?id=563662&avdelning_1=107&avdelning_2=203
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar