RUT-avdraget åskådliggör tydligt skillnaden mellan Alliansen och oppositionen. Alliansens politik står för nytänkande, utveckling, företagande, socialt ansvarstagande och jämställdhet. Oppositionen, eller den rödgröna röran, står för gamla värderingar, stopp för utveckling och social utanförskap.
Denna slutsats grundar jag på Alliansens och oppositionens diametralt olika ståndpunkter när det gäller RUT-avdraget.
Fördelarna med RUT av flera:
1. RUT gör det möjligt för vanliga människor att köpa hushållsnära tjänster vitt istället för svart.
2. RUT är en jämställdhetsreform eftersom det är fler kvinnor än män som såväl startat företag som fått jobb efter det att avdraget infördes. 11 000 nya arbetstillfällen har tillkommit genom RUT-avdraget, trots lågkonjunkturen.
3. De som arbetar med hushållsnära tjänster får möjlighet att ta del av välfärdssamhällets förmåner, ex sjukpenning, tjänsteförsäkringar och pension.
I anständighetens namn anser jag att oppositionen är skyldiga att motivera varför de vill behålla ROT men inte RUT. Är det möjligen så att byggnadsfacken trycker på? Att det är gamla fördomar som gör att de prioriterar traditionellt manliga yrkesområden framför kvinnliga?
Enligt Almegas rapport är oppositionen isolerade i sin uppfattning eftersom hela 78 procent av de tillfrågade är positivt inställda till RUT. En röst på Alliansen i höstens val är en röst för RUT.
