Högskattelandet Sverige är åter

Med den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen har Sverige återtagit positionen som högskatteland. Beslutade och planerade skattehöjningar under mandatperioden uppgår till ofantliga 80 miljarder.

Antalet personer som får behålla mindre än hälften av en inkomstökning stiger från en dryg miljon till över 1,4 miljoner personer under innevarande mandatperiod. Andelen heltidsarbetande med marginalskatt över 50 procent ökar från 29 till 36 procent. Därtill har jobbskatteavdraget tagits bort för dem med högre inkomster.

Skatterna på arbete höjs för de som vill jobba mer och ta ökat ansvar. Genom upprepade försämringar av dolda beräkningsregler drabbas vanliga yrken som poliser och sjuksköterskor.

Sveriges marginalskatter, som idag är högst i världen, behöver sänkas. Först och främst för att det skall löna sig att arbeta, för det andra för att individen själv är kapabel att fatta viktiga beslut och för det tredje av rent principiella skäl.

Att betala skatt är kul! ett uttalande av en f.d. socialdemokratisk partiledare verkar fortfarande gälla för socialdemokratin. Detta synsätt delas dock inte av oss andra!

Regeringen driver på avfolkningen av landsbyggden

Av Sveriges totala befolkning, 9 851 017 invånare bor 8 572 514 miljoner, eller 87 procent i tätort.
Den rödgröna regeringen säger med emfas att hela Sverige skall leva och att det skall vara attraktivt att bo på landsbygden. Därefter agerar de rakt emot vad de säger. Höjd bensinskatt är inget som gynnar landsbygden. Att förbjuda dubbdäck gynnar inte de nordliga landsdelarna. Höjda skatter på inkomster gynnar definitivt inte landsbygden.  


Socialdemokraterna och Miljöpartiet visar med sin politik att de inte ser till hela Sveriges bästa utan att deras vyer stannar vid Stockholm stads tullar.


Det Sverige behöver är en politik som gör att fler personer väljer att bo på utanför tätorten. Tätorten utgör endast 1,5 procent av Sveriges landareal. Med den rödgröna politiken är risken stor att 98,5 procent av landets yta blir ännu glesare befolkat.


Statistiken är hämtad från SCB.

Droppen som urholkar stenen

 

Riksdagens allmänna motionsperiod närmar sig sitt slut. Åsikterna om riksdagsmotionernas vara eller inte vara går i sär. För att vara helt ärlig avslås majoriteten av de motioner vi riksdagsledamöter väcker. Vän av ordning kan fråga sig varför skriva motioner när de ändå avslås? Svaret är enkelt - motioner är ett av de verktyg som ingår i den parlamentariska paletten för att föra en fråga upp till debatt. En motion är ett utmärkt sätt att belysa ett behov av ändring i lagstiftningen och kan även ses som ett inlägg i den allmänna debatten.

Utöver enskilda motioner finns det även kommittémotioner och partimotioner. Kommittémotionerna väcks av en partigrupps ledamöter i ett specifika utskott. Partimotioner väcks av partigruppens ledning. När landet styrs av en minoritetsregering är motionerna extra viktiga, framför allt kommitté- och partimotionerna. Troligtvis kommer riksmötet att bifalla flera av dessa.

För egen del har jag motionerat om bland annat kvinnors uppfinnande, reavinstbeskattning, förebygga mobbing i skolan, personaloptioner, åtgärder för at minska hat mot HBTQ personer, gårdsförsäljning av vin. Jag ser framemot utskottens behandling av motionerna och den kommande debatten.  Tyvärr tror jag inte att någon av motionera kommer att bifallas av riksdagen. Däremot kommer jag att använda motionerna som grund i artiklar, anförande och debatter såväl i som utanför riksdagen. Kanske kan mina motioner bli droppen som urholkar stenen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ökad trygghet för alla

 

Otryggheten är påtaglig i Stockholms utanförskapsområden. Vägen ut ur utanförskap bygger på fler vägar till jobb, en bättre skola och stärkta möjligheter för var och en att göra rätt för sig. Samtidigt behövs ytterligare insatser för att Sverige ska vara tryggt för alla. Vi får aldrig acceptera brottslighet som ett naturligt inslag i samhället.I  en plan för ett starkare Sverige ingår att öka tryggheten för alla. För ett tryggare Sverige behövs fler poliser och att poliserna har möjlighet att vara närvarande och göra sitt jobb. Sverige ska fungera  och erbjuda alla möjlighet till en trygg tillvaro.

Antalet poliser behöver utökas med minst 2 000 fram till år 2020. Polismyndigheten bör ansvara för den exakta fördelningen av de resurser som tillförs för de nya polistjänsterna. Satsningen bör inriktas på de områden där brottsligheten är särskilt allvarlig och där otryggheten är som störst.

Ett nytt alvarligt problem  är våld mot hälso- och sjukvårdspersonal vid utryckning. Den som arbetar med att rädda liv skall inte bli utsatt för trakasserier och våld. Därför anser vi moderater att våld mot tjänsteman bör vara ett eget brott där straffet ska vara minst sex månaders fängelse. Hälso- och sjukvårdspersonal behöver också få ett stärkare rättsligt skydd mot angrepp. Därför bör det införas ett nytt brott – våld mot alarmeringstjänstpersonal.

Fler poliser och en säkrare arbetsmiljö för hälso- och sjukvårdspersonal är två åtgärder på vägen mot ett tryggare Stockholm.

Dags att återvinna väljarnas förtroende

Den första januari i år trädde den rödgröna politiken i kraft. Nu blir det höjda skatter på de flesta områden, exempelvis, lön, bensin, el, försämring av RUT o ROT-avdrag. De höjda skatterna kommer att påverka människors vardag eftersom det blir mindre kvar i plånboken. Dessutom är risken överhängande för att den svenska konkurrenskraften kommer att försämras när skatterna på jobb och företagande höjs. Till och med finansdepartementet har konstaterat att den förda rödgröna politiken kommer att leda till färre jobb. Vi moderater står för alternativet i politiken. Vi har visat tidigare att vi kan styra Sverige, klara ekonomin i en turbulent tid och göra det möjligt för företagandet att växa och att arbete lönar sig. Vi måste nu se till att åter vinna väljarnas förtroende med målet att en Moderatledd Allians åter skall bilda regering.

Sent uppvaknande av regeringen

Det är mer regel än undantag att regeringen Löfven reagerar på tok försent på de utmaningar som dagens samhälle står inför. jag kan dock konstatera att de förslag som regeringen nu lägger är två av de förslag som Moderaterna har lagt fram tidigare vad gäller avhysning och lagstiftning mot utnyttjande av andra människors utsatta situation. Jag kan konstaterar att det i princip är våra moderata förslag som nu blir regeringens politik på området.

Dels är det viktigt att täppa till lagstiftningen så att blir möjligt att komma åt utnyttjande av EU-medborgare, dels är det viktigt att se över reglerna för att förenkla processen när det gäller avhysningar av illegala bosättningar.

Det är självklart bra att regeringen nu tar steg i rätt riktning. Förhoppningsvis dröjer inte regeringen i nästa steg utan lämnar skyndsamt förslag som ska lämnas till riksdagen för beslut. Frågan om att stoppa utnyttjandet människor i utsatta positioner är alldeles för viktig för att fortsätta dras i långbänk.

Mindre i plånboken med rödgrön skattesänkning

Den rödgröna regeringen hittar på det ena nyuttrycket efter det andra. Att pensionärerna skulle få mer i plånboken med det rödgröna förslaget om sänkt skatt är utan grund.

Det allra största hotet mot pensionärernas ekonomi är att många inte jobbar och att för många slutar jobba för tidigt.  Att fler personer jobbar mer och längre borde därför vara den viktigaste frågan för de rödgröna. 

Dessutom sänkte Alliansen under sina år i regering skatten för pensionärer med betydligt större belopp än vad regeringen nu föreslår. Vi Moderater utesluter inte fler förslag i framtiden.

I höstas ville S höja skatten för alla över 65 som jobbar med ungefär lika mycket som kostnaden för dagens besked om skattesänkning. Det blir därmed de äldre som jobbar som får betala den föreslagna skattesänkningen för pensionärerna.

Det är tydligt att Socialdemokraterna aldrig prioriterar en skattesänkning för de som arbetar. Varför vill inte Socialdemokraterna ge sjuksköterskan, läraren eller busschauffören mer i plånboken? Och varför göra S det dyrare att anställa äldre som vill jobba längre?

Tyvärr framstår det allt mer klart att regeringens så kallade jobbagenda innehåller skrämmande få konkreta förslag på hur jobben ska bli fler. Därför är risken stor att den föreslagna skattesänkningen kan resultera i lägre pension.

 

Rapportör för OSCE PA

Har i dagarna blivit utnämnd till rapportör för General Committee on Political Affairs and Security av OSCE PAs President Ilkka Kanerva. Utnämningen är ett resultat av att OSCE stod utan rapportör efter det finska valet. När en riksdagsledamot inte blir omvald och lämnar sitt parlamentariska uppdrag på hemmaplan lämnar ledamoten också sina uppdrag inom OSCE PA.

OSCA PA står för Organization for Security ans Co-Operation in Europé Parliamentary Assembly.

http://www.oscepa.org/about-osce-pa/parliamentary-committees-groups/general-committees/political-affairs-and-security/margareta-cederfelt-sweden-rapporteur

Jag känner mig mycket hedrad över utnämningen och ser framemot utmaningen att presentera min rapport Helsinki +40 vid sommarmötet.

Regeringens feministiska politik är antifeministisk

Regeringen säger sig driva en feministisk politik men i själva verket sitter den fast i ålderdomliga förhållningssätt. Verksamhet som är offentligt finansierad men könsfördelningen ojämnt fördelad bland medarbetarna är ett tydligt exempel på regeringens ålderdomliga synsätt. De verksamheter där männen är i majoritet bland de anställda är det privata företag som är verksamma, exempelvis trafik, infrastruktur, byggföretag, läkemedelsindustri. Dessutom skall lönerna vara marknadsledande, detta är fackförening och arbetsgivare överens om. Inom den del av den offentligt finansierade verksamheten där kvinnor är i majoritet råder motsatta förhållanden, verksamheten skall drivas av det offentliga, det skall inte vara tillåtet att göra vinst. Arbetsgivare och fackföreningar är därtill överens om att lönerna inte skall var marknadsledande.  

Att trumma ut ett budskap gör det inte mer sant när agerandet visar på motsatsen.

Det är hög tid att avslöja vad regeringens feministiska politik egentligen står för. En ålderdomlig tillbakablickande politik där yrkesverksamma kvinnor och män skall arbeta under olika förhållanden, naturligtvis till kvinnors nackdel. 

Nej till ROT ger inte fler bostäder

Regeringen begår fel efter fel för att skapa fler jobb. Den här gången vill de minska ROT-avdraget. All erfarenhet visar entydigt att ROT-avdraget har varit positivt för byggföretagen. Dessutom är det många mindre företag som har kunnat överleva och expandera sin verksamhet tack vare ROT-avdraget.

Hur ett slopat ROT-avdrag skall leda till fler och billigare bostäder framstår som märkligt. Tidigare erfarenheter med subventioner riktade till produktionen har drivit upp kostnadsbilden i byggandet. Ett stöd på individnivå är mer träffsäkert än att kanalisera pengar till byggbolag för att de ska bygga.

Ett slopat ROT-avdrag leder inte till ökat byggande och bidrar på intet sätt till att den (S)-ledda regeringens mål om 250 000 nya bostäder 2020 blir verklighet.