Framsteg för fler svenska hushåll

I dagens SvD (20/11) skriver ledarsidan om att "Mediansvensson går uppåt i inkomstligan". Svenska hushåll får det allt bättre ställt nu när nio av tio hushåll får högre inkomster. Mycket tack vare Alliansens jobbskatteavdrag och hur vår regering hanterat den globala finansiella krisen.

Vad som däremot förvånar är analysen av den av den statistik som SCB presenterat. Enligt statistiken har inkomsten ökat för de allra flesta personer i Sverige. Ökningen är också synlig i ett internationellt perspektiv och har skett i absoluta tal. Med andra ord i faktiska kronor.

Samtidigt sägs det att den relativa fattigdomen har ökat, det vill säga att den inkomstgrupp som ligger under 60 procent av medianinkomsten i landet. Resonemanget om att den relativa fattigdomen kan ifrågasättas ur flera perspektiv: För det första går det fortfarande att anse att personer är fattiga när deras inkomst har ökat? För det andra, vilka är livsvillkoren för de som definieras som fattiga i Sverige relaterat till de som lever i länder med reell fattigdom? För det tredje, är det möjligt att utrota fattigdomen i ett relativt perspektiv?

Svaren på de tre frågorna är, enligt min uppfattning, nej. I kampen mot fattigdomen är det de absoluta talen som bör räknas. Gärna omsatt i möjligheten att köpa mat, att ha en bostad, utbildning för barn och ungdomar, sjukvård, äldreomsorg. I det perspektivet är fattigdomen i Sverige liten och har heller inte ökat. Det ska vi glädjas över, men också fortsätta vara uppmärksamma på problemen med utanförskapet för att fortsätta arbeta för att fler ska kunna komma in i samhället.

"Kinas nye ledare måste krävas på svar om Tibet"

På Newsmill i dag skriver jag tillsammans med riksdagsledamoten Desirée Pethrus (KD) om ledarskapsbytet i Kina och vår syn på hur detta kan påverka Tibet. En angelägen fråga som behöver omvärldens uppmärksamhet.

Läs hela artikeln på Newsmill:
http://www.newsmill.se/artikel/2012/11/14/kinas-nye-ledare-m-ste-kr-vas-p-svar-om-tibet

"Sista chansen för Ukraina?"

I Frivärld Magasin (8/11) skriver jag om att förra veckans val i Ukraina tyder på en tillbakagång i demokratin.

"Val i Ukraina ses ofta i termer av demokratisk utveckling eller av politiska alternativ. Förra veckans val ses av vissa som mer än så, att det var den sista chansen att bevara demokratin i landet. Regionernas parti blev det största partiet med över 30 procent av rösterna." Läs hela artikeln på Frivärld Magasin:

http://www.frivarld.se/magasin/margareta-cederfeldt-m-sista-chansen-for-ukraina/

Rapport från valet i Georgien

I senaste numret av Svensk Tidskrift publicerar jag och Elisabeth Björnsdotter Rahm en rapport från vår valobservation i Georgien.

Ur artikeln:

Georgien har under senaste decenniet genomgått en intressant utveckling med flera uppseendeväckande händelser. Under 2003 inträffade ”Rosornas revolution” som leddes av nuvarande president Micheil Saakasjvilis. Revolutionen innebar reformer inom rättstatsutveckling, institutionsbyggande, korruptionsbekämpning och ekonomisk stabilitet. Under det korta kriget 2008 när Ryssland gick in i Georgien avbröts utvecklingen, men landet har sedan dess återhämtat sig förhållandevis väl.

Läs hela på: http://www.svensktidskrift.se/?p=46909

Regnig sommar men solig utveckling för kaféer

Det är svårt att se någon annan förklaring till kaféernas ökade omsättning än den sänkta restaurangmomsen. Antalet soldagar var får under augusti och temperaturen låg men kafénäringen hade en gynnsam utveckling. Enligt SCB uppvisade kaféerna en ökad försäljningsvolym med 10,7 procent jämfört med samma period 2011. Statistiken talar sitt tydliga språk. Sänkt krogmoms leder till fler besök.

Sverige måste ställa krav på Kina om Tibet

Måndagen den 28 maj nåddes vi av nyheten att två tibetaner försökt bränna sig till döds i Tibets huvudstad Lhasa, varav en dog. Självbränningarna var enligt den tibetanska exilregeringen ett tecken på tibetanernas desperation till följd av Kinas brutala maktutövande över Tibet. Detta ger en tydlig signal att omvärlden inte kan förbli passiv inför Kinas övergrepp på Tibet, och Sverige måste vara en distinkt röst i debatten.

Nyligen hölls en parlamentariker konferens, 6th World Parliamentarians Convention, i Ottawa, Kanada. Fokus var förstås på relationerna mellan Kina och Tibet och Dalai Lama själv var en av talarna. Frustrationen över att så lite går framåt när det gäller Tibets situation är märkbar.

Kina fortsätter att bestrida att Tibet var en autonom stat före 1950, och den kinesiska konstitutionen utesluter möjligheten till självständighet. Den kinesiska ockupationen av Tibet pågår fortfarande och har kostat hundratusentals tibetaners liv. Konflikten i Tibet handlar inte enbart om Kinas maktbehov, viljan att bestämma och dominera utan också om bristande respekt för andra religioner och livsstilar.

Kinas ovilja att låta Tibet få verka inom en reellt autonom del av Kina har säkerligen andra bottnar, såsom ekonomiska. En fråga kopplad till ekonomi och som diskuterades i Ottawa handlade om Tibets mineraltillgångar och som Kina vill rå över. Geografiskt omfattar Tibet den tibetanska högplatån som räknas som ett av världens mest mineralrika områden. Kina bryter mineraler på ett stort antal platser i Tibet och Kina planerar att utveckla verksamheten ytterligare. För att klara en utökad mineralbrytning behövs arbetskraft och det finns tecken på att Kina ser en framtid för tibetanerna inom gruvnäringen, detta oavsett vad tibetanernas egna önskemål är. Kina har börjat uppföra samhällen där det byggs enkla, oftast undermåliga, bostäder till vilka tibetanerna erbjuds flytta in. Tibetanerna är av tradition nomader och när livsstilen ändras abrupt kan de inte längre livnära sig på djurskötsel så som tidigare varit brukligt. Alternativa arbetstillfällen utgörs av gruvnäringen.

Kina lyckas på detta sätt utan våld och hot förena två frågor; expandera gruvbrytningen utan protester eftersom arbetstillfällen skapas samt att förändra tibetanernas livsstil och kultur utan inslag av för omvärlden synligt tvång. Mineralbrytningen är dessutom förknippad med vattenföroreningar som på sikt kan hota vattenförsörjningen, inte bara i Tibet utan också i närliggande områden. Detta medför att gruvexpansionen inte enbart utgör ett lokalt problem, det ligger också i andra länders intresse att stödja Tibet i frågan.

Kinas tillväxt är inte bara ekonomisk utan också teknologisk och dessutom alltmer kunskapsinriktad. Mineralbrytningen utgör ytterligare ett maktlager som kan slå tillbaka mot andra delar av världen om utvecklingen inte är parallell med stärkandet av mänskliga rättigheter och demokrati i Kina. Utvecklingen i världen kommer på så sätt vara nära förbunden med utvecklingen i Asien vilket gör det än viktigare att inte böja sig för Kina som den stora aktören. Ett bättre klimat för Tibet uppnås däremot inte genom att isolera Kina. Det är viktigt att fortsätta dialogen men med tydlighet att Kinas agerande inte är acceptabelt.

Det budskap som Sverige fortsatt bör föra fram i kontakter med kinesiska regeringsföreträdare är att den autonomi som tillerkänts Tibet måste få ett reellt innehåll och att Kina måste respektera de mänskliga rättigheterna. Det är inte acceptabelt att sätta ekonomisk utveckling före demokrati och mänskliga rättigheter. Genom att stödja demokratiutvecklingen i Tibet stöds demokratiutvecklingen indirekt i de närliggande länderna i regionen. Sverige behöver därför bli än mer tydlig i att markera vikten av Tibets oberoende.

MARGARETA CEDERFELT (M)

riksdagsledamot från Stockholms stad

DÉSIRÉE PETHRUS (KD)

utrikespolitisk talesperson

Artikel publicerad i Svenska Dagbladet Opinion 2012-06-14

Nej till tvångsgifte

Trots att Sverige i mångt och mycket är ett tryggt och fritt land för de allra flesta råder omfattande oegentligheter på sina håll. Våld mot kvinnor sker till stora delar bakom hemmets dörrar och gör hemmet till en solskensplats för många personer, såväl kvinnor som barn. Det hedersrelaterade våldet är en del av våldet mot kvinnor speglar, precis som allt våld, en beklaglig del av Sverige. Dessutom utgör situationer som involverar tvångsgifte ett omfattande problem som försatt många unga kvinnor i en outhärdlig situation. För att komma till rätta med problemen med tvångsgifte och barnäktenskap behövs insatser på flera håll. Därför välkomnar jag att en utredning föreslår en kriminalisering av tvångs- och barngifte. Därtill föreslår utredningen att möjligheten till dispens för äktenskap mellan personer under 18 år tas bort. Som i ett led i förstärkningen av unga kvinnors trygghet och självständighet välkomnar jag förslagen. De utgör en nödvändig byggsten i arbetet med att värna mänskliga rättigheter, även i Sverige.

Tibet på agendan i Ottawa

Nyligen deltog jag i "6th World Parliamentarians Convention on Tibet" i Ottawa. De övergrepp som Kina begår mot tibetanerna får inte tystas ned. Men ett bättre samhällsklimat uppnås inte genom att isolera Kina. Det är viktigt att fortsätta dialogen men med tydlighet att agerandet inte är acceptabelt. Läs mer om mina betraktelser i Svensk Tidskrift här

Haagkonventionen stärker barns rättigheter

Det bor ungefär två miljoner barn i Sverige. De är värda att lyssnas till och tas på allvar. Barns rättigheter är viktiga och det är hög tid att de tas tillvara. Inom Alliansen kommer vi att fortsätta arbetet för att alla barns rättigheter ska tas tillvara och att de ska få en god uppväxt.

I dag den 23 maj fattar riksdagen äntligen beslut om att anta Haagkonventionen om underhållsskyldighet. Haagkonventionen står på barnens sida genom att den underlättar för dem att få ekonomiskt underhåll i det fall föräldrarna separerat och bor i olika länder.

I dagens samhälle är rörligheten över de nationella gränserna stor och det finns inget som tyder på att den kommer att minska, tvärtom. Att människor flyttar, utvecklas, skaffar ny erfarenhet är positivt och lagstiftningen måste utvecklas i takt med samhället. Människors ökade rörlighet har fått till följd att antalet mål och ärenden med internationell anknytning ökar och att myndigheter allt oftare ställs inför situationer där den ene föräldern lever i ett annat land.

Syftet med att anta Haagkonventionen är att underlätta en effektiv indrivning av underhåll över gränserna och är resultatet av flera års förhandlingsarbete, där fokus har legat på underhåll till barn och stärkandet av barns rättigheter. I många avseenden kommer det att bli tydligare vad som gäller och de förbättrade möjligheterna till indrivning av underhåll är ur ett barnperspektiv av stor betydelse.

Eftersom det blir bättre möjligheter att utomlands fastställa underhållsbidrag kommer troligen fler föräldrar att anse det lönt att utkräva underhåll. Antagandet av Haagkonventionen är ett i ledet av en lång rad satsningar och regelförändringar för att stärka barns rättigheter. Exempel på tidigare genomförda förbättringar för barn som Alliansen har genomfört är höjningen av det särskilda bostadsbidraget för barnfamiljer och en ny strategi för att stärka barns rättigheter, i syfte att göra livet bättre för barn och unga i Sverige.

Arbetet med att stärka barnsrättigheter måste fortsätta, det finns fortfarande mycket att göra.

Löfven ger inga goda råd

Vi hade hoppats på fler svar om politiken än vad Socialdemokraterna faktiskt gav i skuggbudgeten. Det innovationspolitiska råd som S-ledaren Stefan Löfven hade med sig i portföljen liknade mest en byråkratiförstärkning. Jag välkomnar visserligen S:s syn på innovationer som betydelsefulla för framtida jobb och sysselsättning, men förslaget är tvivelaktigt.

Enligt Löfven är fördelarna med det innovationspolitiska rådet att koordinationen mellan näringsliv, politik, fackliga organisationer och akademi med flera sker på den högsta politiska nivån. Det stämmer för ett antal stora aktörer, och för det finns redan regeringens framtidskommission. Dessvärre har Löfven missförstått verkligheten för många uppfinnare. Majoriteten av uppfinnare rör sig sällan i de högre politiska skikten. Tvärtom finns deras kompetens och idérikedom hos den enskilda personen. Ytterligare ett råd hjälper därför inte dessa nyskapare på traven. Snarare måste varje uppfinning få en chans att prövas och utvecklas individuellt. Det är på så sätt innovationer kan skapa jobb i längden.

Genom att lyfta innovationspolitiken till en nivå som ligger utom räckhåll för de flesta uppfinnare glöms de småskaliga men såväl viktiga innovationerna bort. I stället för ett innovationspolitiskt råd krävs ytterligare riktad uppmärksamhet mot uppfinnare och deras vardag, såsom den faktiskt ser ut.